Wed, 08 Jul 2026 10:21:24 +0200WeeblyMon, 19 Dec 2016 22:40:04 GMThttps://www.hemgarden.org/ideologi/mojlighet-att-skapa-meningFrån tidskriften "Kurage" // Idealistas Förlag
http://idealistas.se/kurage/2016/11/22/mojlighet-att-skapa-mening-av-mattias-persson/

Finns det något inom det vi idag definierar som välfärd som inte först provats och arbetats fram inom det civila samhället och av ideella krafter? Barnomsorg, BVC och sjukvård – det finns många exempel på initiativ som är sprungna ur folkrörelser, trossamfund och välgörenhetsorganisationer.

IDAG ÄR DE främsta producenterna av skattefinansierade välfärdstjänster stat och kommun, medan den ideella sektorn ofta definieras som fritids- eller intresseorganisationer som ibland kan utföra tjänster och komplettera välfärdsstatens arbete. Om välfärden är sprungen ur idéburna krafter, vore då inte det främsta och mest aktuella arbetet för att säkra morgondagens välfärd handla om att hjälpa och stötta andra som vill organisera sig utifrån sina idéer och visioner, med lust och meningsskapande som drivkraft? För att säkra möjligheterna för civilsamhällets självklara regenerering?
Individer som känner lust och engagemang och får möjlighet att utvecklas i det som inspirerar dem kommer att få en känsla av mening: att få göra sådant som känns meningsfullt. Oavsett om individerna känner att deras mening skapas när de exempelvis spelar fotboll tillsammans med andra, spelar i sitt rockband, har utställning av sina fotografier, umgås med likasinnade, åker skateboard, får möjlighet att prata med folk och sprida ideologier, så är det känslan av lust och meningsfullhet som driver dem. Skapas mening så lär vi oss saker, oundvikligen. Vi måste bara ges ett gott klimat och bra förutsättningar för att lärande och lust ska främjas.

VI KAN INTE TA FÖR GIVET att varje person i den lokala fotbollsföreningen är där för att bli elitidrottare eller ens för att individen har ett genuint intresse för sporten i sig. Alla som skejtar ihop gör inte det för att bli proffs eller duktiga skejtare. Bara en bråkdel av alla rockband, popband och hiphopartister i landet satsar på att blir stora, bli spelade på radio eller tjäna pengar på sin musik. Alla aktiva i politiska ungdomsförbund kommer inte eller vill inte bli politiker.
Det är något annat. Det är känslan av att vara en del av något större än en själv. Att få vara en betydande kugge bland andra kuggar. I många kontexter glöms detta bort, trots att detta borde vara själva fundamentet i och för ett aktivt föreningsliv: skapandet av aktiva medborgare och ett främjande fokus på alla individers lika rätt att må bra. Allas rätt att få möjligheten till en positiv känsla av sammanhang. Det är i dessa sammanhang idéer och visioner kan skapas. Nya strukturer kan formas. Nya initiativ kan provas och arbetas fram.
En krass men tyvärr vanlig syn gör att ungdoms- och kulturverksamhet minimeras till att definieras som renodlad serviceverksamhet. Som om samhällets uppgift bara är att erbjuda förströelse under medborgarnas fria tid. En farlig förflyttning från fokus på egenorganisering och skapandet av morgondagens civilsamhälle till ett fokus på att enbart konsumera fritidsaktiviteter och kultur. Deltagande som mål istället för delaktighet och inflytande som drivkraft. Som om fritidens betydelse skulle vara helt underordnad förvärvsarbete och formella lärosystem.

VÄLJER VI ATT SE fritidsaktiviteterna och kulturen som redskap, istället för självändamål i sig, har vi en arena för individuell utveckling, demokratiseringsprocesser, samhällsnytta och ett icke-formellt lärande. På så sätt kan vi fokusera på ledarnas och föreningarnas egentliga jobb: att ge individer redskap för lärande, organisering och möjligheten att erövra makt över sig själva. Väljer vi att blicka bakåt förstår vi vikten av att säkra morgondagens välfärdssamhälle, nya idéer och initiativ. Strukturer och stöd för organisering måste vara tillgängliga och enkla. Insikten måste förankras inom alla fält, från offentlig skolförvaltning till föreningsliv.
Risken finns att idrottsorganisationerna annars bara ser att de arbetar med idrott, att kulturutövare inte ser bortom kulturuttrycken, att intresseorganisationer bara ser det egna uttalade intresset och så vidare. Genom att medvetandegöra dessa kring vilka egentliga effekter och konsekvenser olika delar av verksamheterna genererar så kommer de också kunna se vikten av individers möjlighet att organisera sig i olika former.

Medvetandegörandet kan leda till processer som höjer ledarnas kompetenser i fråga om att arbeta pedagogiskt och aktivt med lärandeprocesserna i gruppen, och inte bara med exempelvis sporten eller kulturen som självändamål. Vägen blir målet. »Vad« blir »Hur«. De unga lär sig inte bara fotbollsutövandet eller dramaproduktionen. Någon lär sig kundkontakt, några lär sig föreningsstrategier, vissa får prata inför folk, en del lär sig layout av tryckt material, kanske lär sig någon att koda hemsidan och någon säljer julgranar och lär sig kundkontakt.
När unga ges denna makt ökar deras möjligheter att organisera sig i olika former. Att organisera sig som ung kan vara allt ifrån att påverka skolbespisningens utbud till att påverka politiker i fråga om större samhällsförändrande aspekter. Att som ung få känna att man har möjligheten att förändra eller organisera sig är tyvärr inte alla förunnat. Konsekvenserna av att växa upp med sämre ekonomiska förutsättningar eller att präglas av en klassidentifikationsproblematik, kan vara att man hamnar i ett icke självvalt utanförskap och att en känsla av vanmakt börjar gro.

Den idéburna sektorn, idrotts- och föreningsliv, mötesplatser, fritidsgårdar m.m. är självklara upptagningsområden vad gäller unga i utanförskap. Här finnskompetens att arbeta med handledande insatser som tydligt kan stärka ungas känsla av sammanhang och skapande av egenmakt och på så vis få in dem i ett tänk kring att själva söka egna bidrag och stöd för sina idéer och visioner. Man kan här arbeta med utanförskapet som en kraft och källa till lärande och medvetenhet. Vi kan se utanförskapet som naturligt kopplat till individernas känsla av sammanhang och tillhörighet. Vi kan arbeta med att vända utanförskapet till en känsla av innanförskap och tillhörighet som direkt konsekvens. Ett arbete som syftar till att förflytta maktstrukturerna och ge redskap för att ge individen makt över sin egen situation. Ett handledande och demokratiserande pedagogiskt arbete där egenorganisering blir ett redskap i sig. Kultur- verksamhet och ungdomspedagogiskt föreningsarbete är en tydligt tvärsektoriell verksamhet. Genom att fokusera på vilja, lust och meningsskapande hjälper vi individerna att sakta bryta maktordningar. Lust föder lärande och lärande föder lust.
Jobbet handlar om att skapa ett tänk som bryter de eventuella begränsningar som påförts dessa individer utifrån, att de skall kunna undanröja uttryck som »det går inte« och istället göra sådant som ger dem mening, och får dem att känna sig som en del av något. Allting de lär sig på vägen, och att de blir medvetna om allt de lärt sig på vägen, skapar individer som är intresserade av er utmaningar och vill göra mer.
​
Framtidens mötesplatser i kombination med ett rikt föreningsliv är navet i närsamhället och en arena för lärande. Morgondagens fritids- och föreningsledare är handledande pedagoger och de självklara normbrytande lotsarna i vardagen. Kommunal förvaltning måste fungera som en ideologisk och pedagogisk katalysator och ögonöppnare genom att erbjuda strukturer och stöd för organisering på olika plan.
Vi kan ge individer möjlighet att skapa mening och nya uttrycksformer och samtidigt hjälpa till att bygga morgondagens välfärd. Vi måste vara där människor är. Vi måste organisera oss, för deras skull, för vår skull.
 
MATTIAS PERSSON är föreståndare på Lunds Ungdoms- & Hemgård och styrelseledamot i Svenska Settlementförbundet, Kulturmejeriet i Lund och i LIPS (Lunds Ideella Paraply).]]>Fri, 26 Aug 2016 11:52:16 GMThttps://www.hemgarden.org/ideologi/-med-larandet-i-fokus Individer som känner lust och engagemang och får möjlighet att utvecklas i det som inspirerar dem kommer att få en känsla av mening; att få göra sådant som känns meningsfullt. 
Oavsett om individerna känner att deras mening skapas när de exempelvis: spelar fotboll tillsammans med andra, spelar i sitt rockband, har utställning av sina fotografier, umgås med likasinnade, åker skateboard, får möjlighet att prata med folk och sprida ideologier, så är det känslan lust och meningsfullhet som driver dem.
Skapas mening - så lär man sig saker, oundvikligen. Vi lär oss alla olika saker hela tiden. Vi måste bara ges ett gott klimat och bra förutsättningar för att lärande och lust skall främjas.
Vi kan inte ta för givet att varje person i den lokala fotbollsföreningen är där för att bli elitidrottare eller ens för att individen har ett genuint intresse för sporten i sig.
Alla som skejtar ihop gör inte det för att bli proffs eller duktiga skejtare.
Bara en bråkdel av alla rockband och hiphopartister i landet satsar på att blir stora, bli spelade på radio eller tjäna pengar på sin musik.
Alla aktiva i politiska ungdomsförbund kommer inte eller vill inte bli politiker.
Det är något annat. Det är känslan av att vara en del av något större än en själv. Att få vara en betydande kugge bland andra kuggar.
I en del sammanhang glöms detta bort, trots att detta borde vara själva fundamentet i och för ett aktivt föreningsliv; skapandet av aktiva medborgare och ett främjande fokus på alla individers samma rätt att må bra. 
En krass syn på ungdoms- och kulturverksamhet kan minimeras till att definieras som renodlad serviceverksamhet. Som att samhället bara erbjuder förströelse under medborgarnas fria tid. Som om fritidens betydelse skulle vara helt underordnad förvärvsarbete och formella lärosystem.
Väljer man att istället se fritidsaktiviteterna och kulturen som redskap, istället för självändamål i sig, har vi en arena för individuell utveckling, demokratiseringsprocesser, samhällsnytta och lärande - ett icke-formellt lärande.
Om ledare i föreningar, på fritidsgårdar, i studiecirklar och andra organisationer blir medvetna om effekterna och de direkta konsekvenserna av att individer får göra sådant som skapar mening, sådant som gör vardagen roligare och mer meningsfull, så kan vi också arbeta mer aktivt med att fokusera på ledarnas och föreningarnas egentliga jobb: Att ge individer redskap för lärande och egenmakt.
Lust föder lärande och lärande föder lust. När individer blir medvetna om att de begränsningar de upplever ofta är socialt konstruerade och går att bortse från, öppnas möjligheten att förändra sin livssituation och att påverka sin vardag, med ökat välmående som resultat. 
Det är viktigt att medvetandegöra organisationer kring vad det är för typ av arbete och verksamhet dessa egentligen bedriver och framförallt vad de skulle kunna göra. 
Risken är att idrottsorganisationerna annars bara ser att de arbetar med idrott, att kulturutövare inte ser bortom kulturuttrycken, att intresseorganisationer bara ser det egna uttalade intresset och så vidare. 
Genom att medvetandegöra dessa kring vilka effekter och konsekvenser (i fråga om lärande och samhällsnytta) olika delar av deras verksamheter genererar så kommer de också kunna se att de indirekt t.ex. arbetar med ungas egenorganisering. Medvetandegörandet kan leda till processer som höjer ledarnas kompetenser i fråga om att arbeta pedagogiskt och aktivt med lärandeprocesserna i gruppen, och inte bara med exempelvis fotbollen eller kulturen som självändamål. Vägen blir målet.
De unga lär sig inte bara fotbollsutövandet eller dramaproduktionen. Någon lär sig kundkontakt, några lär sig föreningsstrategier, vissa får prata inför folk, en del lär sig layout av tryckt material, kanske lär sig någon att koda hemsidan. Gruppen kan medvetandegöras kring hbtq-frågor, normkritiskt arbete kan blir självklart, nätverksarbete med andra föreningar kan plötsligt ses som starkare kraft och opinionsbildande. Med mycket mera.
____________
HEMGÅRDEN har utvecklats rejält under det senaste årtiondet. Vi har lagt mycket tid på kompetensutveckling och verksamhetsutveckling, både i vår egenskap av ideell förening och som utförare av den fritidsverksamhet vi bedriver med stöd av kommunala medel. Vi arbetar även på nationell nivå med utveckling av fritidsverksamhet tillsammans med bl a SKL, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor och Fritidsforum. Arbetet går framförallt ut på att tydligare definiera de goda konsekvenserna av kvalitativt öppet fritidsarbete. Vi definierar LÄRANDET och lärandeprocesserna som essensen i detta arbete. 
Sedan två år tillbaka har vi på Hemgården också tagit hand om skolcafeterian på Gymnasieskolan Vipan och gjort om den till en mötesplats för alla elever och lärare på skolan. På skolan finns de fyraåriga programmen och yrkesprogrammen. Här arbetar vi aktivt med demokrati, inflytande och inkludering. En pedagogisk verksamhet som vi, ekonomiskt bedriver utanför vårt kommunala uppdrag, men helt i linje med uppdragets verksamhetsmässiga innebörd. Genom en tydlig pedagogisk linje, med ett främjande tänk och lärandefokus, ser vi klara konsekvenser i fråga om egenorganisering och föreningsbildande samt de ungas uttryckta känsla av att kunna påverka och att lära sig saker även under deras lediga tid på skolan. 
____________
HEMGÅRDEN är en föreningsdriven öppen mötesplats för alla i alla åldrar, med fokus på unga. Vi har mellan 100-300 besökare per dag och bedriver pedagogisk verksamhet med ett demokrati- och lärandefokus.
Många av de verksamheter vi har innefattar ofta alla dessa teman och vi är medvetna om det. Det är just denna medvetenhet om ett tvär-tematiskt arbete som gör att vi tror på det vi gör.
Verksamheten vi bedriver beskrivs ofta utifrån som de olika uttryck folk ser utifrån. Men, vår egentliga verksamhet är att arbeta aktivt för att stärka medborgarna. Uttrycken kan vara konserter, kurser, musikproduktion, internationella utbyten, gruppverksamhet etc. Dessa uttrycken är viktiga för deltagarna då det är just dessa lustfyllda uttryck som skapar mening. 
Vår egentliga verksamhet är det pedagogiska arbetet vi bedriver utifrån ett lärandefokus kring dessa olika uttrycken. 
- Vill någon spela på en rockkonsert med sitt band; Vi hjälper dem arrangera det själva. Vår kompetens ligger i att känna av och hjälpa till så mycket/lite som behövs. Vi låter dem driva processen själva. Behöver de söka pengar så ger vi dem det stöd och kontakter som behövs till detta. Skall en process bedrivas ger vi dem insikten och medvetenheten kring vikten av ett inkluderande klimat. 
Vi ser inte något självändamål i att kunna erbjuda en konsert. Konserten är uttrycket.
VÅRT jobb är att skapa ett tänk som bryter de eventuella begränsningar som påförts dessa individer utifrån, att de skall kunna undanröja uttryck som "det går inte" och istället göra sådant som ger dem mening, och får dem att känna sig som en del av något. Allting de lär sig på vägen, och att de blir medvetna om allt de lärt sig på vägen, skapar individer som är intresserade av fler utmaningar och vill göra mer. 
Vi är pedagoger som arbetar handledande och demokratiserande.
Deltagarnas prestationer och utveckling är konsekvenser av meningsskapande uttryck och inte självändamål i sig.
HEMGÅRDEN är en tydligt tvärsektoriell och tvärtematiskt medveten verksamhet. Ett fullgott arbete inom föreningslivet med ett lärandefokus över olika teman och fält förtydligas genom de synergieffekter som uppstår i fråga om ex; effektivt resursanvändande, nätverksarbete och grundläggande förutsättningar för att upprätthålla ett intersektionellt perspektiv i verksamheterna. Genom att fokusera på vilja, lust och meningsskapande hjälper man individerna att sakta bryta maktordningar. 
Framtidens mötesplatser i kombination med ett rikt föreningsliv är navet i närsamhället och en arena för lärande. Morgondagens fritids- och föreningsledare är handledande pedagoger och de självklara normbrytande lotsarna i vardagen.
Detta kan man hjälpa på traven genom att förtydliga vikten av att stå på alla fyra benen för alla organisationer. Kommunala förvaltningar kan då fungera som en ideologisk katalysator och ögonöppnare för att verbalisera och definiera den verksamhet som redan bedrivs.
____________
När unga ges makt ökar deras möjligheter att organisera sig i olika former. Att organisera sig som ung kan vara allt ifrån att påverka skolbespisningens utbud till att påverka politiker i fråga om större samhällsförändrande aspekter. Att som ung få känna att man har denna möjligheten att förändra eller organisera sig är inte alla förunnat. Konsekvenserna av att växa upp med sämre ekonomiska förutsättningar eller att präglas av en klassidentifikationsproblematik, kan vara att man hamnar i ett icke självvalt utanförskap och att en känsla av vanmakt börja gro. 
Den idéburna sektorn, föreningslivet, fritidsgårdar m.m. är självklara upptagningsområden gällande unga utanför. Här har man kompetens att arbeta med handledande insatser som tydligt kan stärka ungas känsla av egenmakt och på så vis få in dessa i ett tänk kring att själva söka egna bidrag och stöd för deras egna idéer och visioner. 
Man kan här arbeta med utanförskapet som en kraft och källa till lärande och medvetenhet. Vi kan se utanförskapet som naturligt kopplad till individernas känsla av sammanhang och tillhörighet. Vi kan arbeta med att vända utanförskapet till att bli ett självvalt utanförskap, med en känsla av innanförskap som direkt konsekvens. Ett arbete som syftar till att förflytta maktstrukturerna och ge redskap för att ge individen makt över sin egen situation.
Mattias Persson,
Föreståndare, Lunds Ungdoms- & Hemgård
]]>